Mest hjärtsviktsforskning görs på män
Hjärtsvikt drabbar lika många kvinnor som män. Men för att kvinnor ska få lika bra behandling krävs mer forskning. Samt en ändrad inställning hos sjukvården.
Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som ofta är handikappande för den som drabbas. De vanligaste symptomen är trötthet, andfåddhet och tendens till vätskeansamling i kroppen. I Sverige lever cirka 200 000 personer med hjärtsvikt som ger symptom. Ungefär hälften är kvinnor, och för dem kan sjukdomen ofta vara extra svår att upptäcka och behandla.
Den mest välstuderade formen av kronisk hjärtsvikt är så kallad hjärtsvikt med systolisk dysfunktion. Det betyder att hjärtats pumpförmåga är nedsatt och blodet inte kan pumpas ut i kroppen tillräckligt effektivt. De vanligaste bakomliggande orsakerna är hjärtinfarkt, högt blodtryck och dilaterad kardiomyopati, det vill säga vidgad hjärtkammare med nedsatt pumpförmåga. Denna typ av hjärtsvikt går lätt att upptäcka med ultraljud.
I de stora hjärtsviktsstudier som gjorts är det främst patienter med hjärtsvikt med systolisk dysfunktion som inkluderats.
Hjärtsvikt med bevarad pumpförmåga
Vid en annan typ av hjärtsvikt är pumpförmågan bevarad, i stället är det hjärtats fyllnadsfas som är störd. Patienterna är ofta multisjuka och lider också av högt blodtryck, diabetes och förmaksflimmer.
– Den här typen av hjärtsvikt drabbar oftast äldre och kvinnor, säger professor Cecilia Linde, verksamhetschef vid Hjärtkliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
– Tyvärr vet vi alldeles för lite om hjärtsvikt med bibehållen pumpförmåga, det behövs många fler studier.
Bättre riktlinjer för behandling eftersöks
Det faktum att denna typ av hjärtsvikt är så dåligt studerad leder till att man inte har tillräckligt bra riktlinjer vad gäller behandlingen. De rekommendationer som finns baseras på studier gjorda på patienter, huvudsakligen män, mellan 50 och 70 år med systolisk dysfunktion.
– Det är möjligt att behandlingsnyttan ser liknande ut mellan dessa tillstånd, men det är i dag ofullständigt studerat, säger Cecilia Linde.
Ett annat problem inom hjärtsviktsvården är att hjärtläkarna i alldeles för liten utsträckning erbjuder patienterna en så kallade CRT-pacemaker, något som gäller både män och kvinnor.
– CRT används generellt sett alldeles för lite både i Sverige och i andra länder och kvinnorna är dessutom extra underbehandlade, både här och utomlands, säger Cecilia Linde.
– Detta är mycket allvarligt eftersom de senaste studierna har visat att kvinnor drar ännu större nytta än män av en CRT redan vid lindrig hjärtsvikt.
