Forskningsstudien kan ha räddat Lars liv

Lars Henriksen blev slumpvis utvald att medverka i SCAPIS-studien.

Publicerad 2025-04-04

När Lars Henriksen blev kallad till den stora forskningsstudien SCAPIS tvekade han inte – trots vännernas oro. Det beslutet skulle visa sig göra en livsavgörande skillnad.

SCAPIS är namnet på den världsunika studie som startades i ett samarbete mellan sex svenska universitet och universitetssjukhus år 2012. Under den första fasen undersöktes 30 000 personer i åldersintervallet 50–64 år grundligt, bland annat med omfattande hälsoundersökningar och skiktröntgen. Under 2024–2026 kallas halva gruppen in igen för ytterligare en kontroll, där man undersöker om det blivit några förändringar. En av de som varit med vid båda dessa tillfällen är Lars Henriksen, 74 år, från Göteborg. Det kan ha räddat hans liv.

Framtida hjärtinfarkt

– I första undersökningen hade vi inte jättemycket att anmärka på. Men när vi undersökte honom igen, sju år senare, såg vi att han hade en förträngning i ett av hjärtats kranskärl som skulle kunna leda till en framtida hjärtinfarkt. Det var väldigt bra att vi fångade upp Lars just nu, säger Göran Bergström som är professor och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och huvudansvarig för SCAPIS.

Tvekade inte på att vara med

Det är lätt att ryckas med av energin när pensionären Lars Henriksen från Göteborg kommer in i ett rum. Det spelar ingen roll om det är arbetslivet inom skolväsendet i Göteborg, tävlandet på elitnivå i varpa eller om de egna barnen och barnbarnen – han pratar om allt med precis samma entusiasm. En glädje som fyller rummet. Han berättar att han redan som ung utmärkte sig bland annat i fotboll och att han alltid sett sig som en idrottskille med god hälsa. När han blev slumpvis utvald att medverka i SCAPIS tvekade han inte en sekund.

– Jag själv var inte speciellt orolig innan, men vänner runt omkring undrade om jag vågade delta. Risken att få reda på att något var fel på en var vad som oroade dem, men jag tänkte att det är bra att få reda på det – då har man möjligheten att fixa till det på en gång.

Risken för proppar var stor

Lars Henriksen kunde inte ana hur korrekt han resonerade. Han beskriver det som att han hade lite fjärilar i magen när han skulle in till den första undersökningen år 2015 och att det också var med en viss spänning han väntade på resultatet av den, som han skulle få via posten.

– Resultatet jag fick 2015 var bra. Jag har sparat det, så jag kan jämföra det med återbesöket 2024, där resultatet var sämre. När jag kom till läkaren lugnade han mig med att det inte behövdes några operationer eller sprängningar. Mina problem hade upptäckts så tidigt att det gick att lösa med medicinering och ett motionsprogram, säger han och fortsätter:

– Men han berättade att om vi inte hade upptäckt det här och jag hade fortsatt på samma sätt som jag levde hade risken för en eller flera proppar varit stor.

Jag mår fantastiskt bra i dag.

Förutom de höga placknivåerna i kärlen visade proverna i den andra SCAPIS-undersökningen att Lars Henriksen hade höga sockernivåer samt att han behövde ny medicin för blodtrycket. När vi träffar honom har han förutom den nya medicineringen lagt om sina vanor för kost och motion sedan tre månader. Ett kvartal som har gett effekt på hälsan.

– Det jag kan säga är att jag mår fantastiskt bra idag. Jag har nu tränat regelbundet i cirka tre månader. I stort sett varje dag. Jag känner att jag går ner i vikt och trivs bättre i min kropp. Min omgivning tycker mer om mig också, säger Lars Henriksen med ett leende.

Forskarnas mål: hitta riskpersoner i tid

För Göran Bergström och de andra forskarna som arbetar med SCAPIS fungerar Lars Henriksens fall som ett kvitto på att de tänkte rätt när de inledde arbetet med den stora studien.

– Vi har upptäckt en potentiellt farlig förträngning i ett av hjärtats kranskärl och snabbt fått honom under en god vård som kan ha minskat hans risk för hjärtinfarkt. Det är precis vad hela det här projektet handlar om – att kunna hitta riskpersoner i tid och behandla dem innan det blir sjuka, säger han och fortsätter:

– Den breda nyttan av SCAPIS kommer man dock att se om 10 till 20 år. Då hoppas vi att vi har minskat insjuknande och död i hjärt-, kärl- och lungsjukdomar avsevärt. Men för att kunna hjälpa människor i tid måste vi hitta dem i tid – och det kräver mer forskning.