Lars Wallentin

Hjärtforskningens lågmälda superstjärna

Lars Wallentin har beskrivits som en internationell superstjärna inom kardiologin. Under sin långa forskargärning har han bidragit till den dramatiska förbättringen av hjärtsjukvården i Sverige, och han är mannen bakom de svenska kvalitetsregistren på hjärtområdet. 

Vi ses i ett litet mötesrum på Uppsala kliniska forskningscenter (UCR). Platsen är kontorsbyggnaden Hubben på det gamla regementsområdet intill Akademiska sjukhuset. Trots duggregnet har Lars Wallentin cyklat hit från hemmet.

Han må vara internationell superstjärna på kardiologihimlen - men några divalater har Lars Wallentin inte. Långt därifrån. Han är vänlig, lågmäld och pedagogisk.

– I skolan var jag duktig på det mesta och efter studenten 1961 kunde jag välja mellan att söka till ingenjörsutbildning i Göteborg eller läkarutbildning i Uppsala. Eftersom min äldre bror läste i Uppsala och verkade ha väldigt roligt där valde jag läkarlinjen, berättar han.

Uppsala var perfekt för den sångbegåvade unge värmlänningen. Han sjöng i körerna Orphei Drängar och Allmänna Sången och han provade på att studera filosofi och psykologi innan han på allvar engagerade sig i medicinstudierna. Så småningom väcktes intresset för kardiologi.

– Det här var på 1960-talet och då fanns inte dagens möjligheter att studera ett hjärta med ultraljud och datortomografi. Då gällde det att lyssna i stetoskopet, något som passade en musikalisk person som mig.

När hans fru fick ett eftertraktat jobb i Linköping flyttade familjen dit 1971. Här startade Lars Wallentin sin specialistutbildning i medicin och kardiologi och sin forskning med en avhandling om kolesterolets omsättning i blodet. Under 1970- och 80-talen genomförde han och kollegorna i regionen en snabb utveckling av hjärtsjukvården som bidrog till både bildandet av ett kliniskt hjärtcentrum och en ny läkarutbildning vid det nya hälsouniversitetet i Linköping.   

I Linköping inledde Lars Wallentin forskning med kemiska analyser för att förstå orsaker till blodproppssjukdomar och genomförde sina första randomiserade kliniska studier som visade skyddseffekten av en låg dos acetylsalicylsyra (Trombyl) vid akut kranskärlssjukdom.

Det var också i Linköping som embryot till det som skulle bli kvalitetsregistret Swedeheart föddes.

Registren som bidrar till bättre vård

– Under 1980-talet hade den svenska hjärtsjukvården stora brister och hängde inte med i den internationella utvecklingen. Jag gjorde ett litet dataprogram som höll reda på hur det gick för de hjärtpatienter som vi behandlade på hjärtkliniken. I slutet av 1980-talet fick jag en doktorand, Ulf Stenestrand, som var mycket bättre på programmering än jag. Han byggde ett program för Macintosh som under tio år var basen för RIKS-HIA-registret av patienter med akut kranskärlssjukdom, berättar Lars Wallentin.

Sedan 1995 är RIKS-HIA ett nationellt kvalitetsregister som utvecklats med stöd av bland annat Hjärt-Lungfonden. RIKS-HIA och övriga hjärtregister är i dag samlade i en organisation, Swedeheart, där alla register använder en gemensam internetbaserad plattform för kvalitetsutveckling och forskning i sjukvården. Under de 30 år som vården registrerats och jämförts öppet har följsamheten till Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtvård ökat dramatiskt. Det har inneburit att den svenska hjärtinfarktvården har blivit allt mer jämlik samtidigt som kvaliteten har höjts. Dödligheten i hjärtinfarkt efter ett år har mer än halverats. Färre infarktpatienter återinsjuknar och hjärtsjuka lever längre med bättre livskvalitet.

– Våra kvalitetsregister är kända över hela världen. Registren har bevisats förbättra kvaliteten i vården, underlättat epidemiologisk forskning och gör det dessutom möjligt att bedriva randomiserade studier och bidra med biobanksmaterial inom den dagliga rutinsjukvården, säger Lars Wallentin. Sedan tre år arbetar han på uppdrag av europeiska kardiologföreningen med att bygga ett nät av register över Europa – EuroHeart – som också har stöd av Hjärt-Lungfonden.

1991 återvände Lars Wallentin till Uppsala och tillträdde tjänsten som Uppsala universitets första professor i kardiologi. Här har han fortsatt att utveckla registerverksamheten och dessutom bedrivit forskning om nya biomarkörer, nya behandlingar med blodproppshämmande läkemedel och kranskärlsingrepp. Sedan 20 år bedrivs forskningen som en del av UCR, som Lars Wallentin startade 2001 och som i dag är Sveriges största centrum för stöd av klinisk behandlingsforskning.  

Som en del av forskningen kring kranskärlssjukdom och förmaksflimmer har insamlats blodprover från nästan 100 000 studiedeltagare. För att klara långtidslagring och storskaliga biokemiska och genetiska analyser av dessa unika internationella biologiska material startades som del av UCR också Uppsala Biobank och Uppsala BioLaboratorium.

Dessa forskningsmöjligheter bidrog till att Lars Wallentin 2009 fick Hjärt-Lungfondens Stora anslag.

Vi får en säkrare diagnos och en bättre uppfattning om prognosen. Utifrån den kunskapen kan vi sedan anpassa behandlingen så att den är bättre utformad efter varje individs förutsättningar.

Forskningen som fick Hjärt-Lungfondens Stora anslag

Målet för den forskning som ingick i anslaget var att med stöd av mätningar i blodprover kunna rekommendera en behandling som är skräddarsydd utifrån individens tillstånd och biokemiska och genetiska profil.

– Anslaget blev ett erkännande av betydelsen av vår forskning och gav en skjuts åt alla som ingick i forskarteamet. Tack vare den här turboeffekten har vi bland annat kunnat ta fram ny kunskap om många biomarkörer som ger en fördjupad bild av faktorer som påverkar patientens hjärtsjukdom, berättar Lars Wallentin.

– De tre viktigaste biomarkörerna, som i dag blivit basen för våra mest kliniskt användbara beslutstöd, är hjärtskademarkören troponin, hjärtsviktsmarkören NT-proBNP och GDF-15 som är en markör för biologiskt åldrande.

– Med information från ett enda litet blodprov ger de tre biomarkörerna en kompletterande bild av hjärtats funktion.

Vi får en säkrare diagnos och en bättre uppfattning om prognosen. Utifrån den kunskapen kan vi sedan anpassa behandlingen så att den är bättre utformad efter varje individs förutsättningar.

För att bevisa att biomarkörerna har det tilläggsvärde som forskarna tänkt sig bedriver man just nu randomiserade studier som jämför effekten av behandlingar som styrs av dessa biomarkörer med dagens konventionella behandling.

– Biomarkörerna verkar säga mer om det aktuella sjukdomstillståndet än genetiken. Det gör att framtiden för utveckling av biomarkörbaserade beslutsunderlag är väldigt spännande. Om 20 år har vi kanske ett litet chip inopererat som kontinuerligt avläser de här biomarkörerna och ger signaler om när och hur det är dags att sätta in eller ändra behandling, säger Lars Wallentin.

Läs mer: Om Stora forskningsanslaget

Publicerad: 29 mars 2023