1958 – Rätt rytm med pacemaker

Den implanterbara pacemakern är en svensk uppfinning som gör det möjligt för miljontals människor att leva ett normalt liv. Den första pacemakern som opererades in hade tillverkats av den svenske läkaren och ingenjören Rune Elmqvist.

En av världens mest berömda patienter genom tiderna hette Arne Larsson. Han var född den 26 maj 1915 och led av en hjärtrytmrubbning som kallas Stokes-Adams syndrom och som ledde till att han ofta svimmade – ibland upp till 20-30 gånger per dag. Den 8 oktober 1958 blev han den förste i världen att få en pacemaker inopererad i kroppen.

Pacemakern som användes hade tillverkats av den svenske läkaren och ingenjören Rune Elmqvist. Hans implanterbara pacemaker blev möjlig tack vare en nymodighet från USA – kiseltransistorn. Rune Elmqvist göt in kiseltransistorerna och ett hållbart batteri samt böjbara och hållfasta elektroder i en dosa av plast och överläkare Åke Senning vid Karolinska Institutet opererade in apparaten, som var stor som en tändsticksask, i Arne Larssons bröstkorg.

Stannade efter 3 timmar

Operationen lyckades, men efter bara tre timmar stannade pacemakern. Rune Elmqvist hade dock gjort ytterligare ett exemplar som opererades in nästa morgon och som höll i en vecka. Under sin livstid hade Arne Larsson inte mindre än 26 olika pacemakers. Han avled 2001 av andra orsaker än hjärtproblem och hade då överlevt både Elmqvist och Senning.

Pacemakern får hjärtat att slå i rätt takt

I ett friskt hjärta sänder en samling nervceller i hjärtats högra förmak – den så kallade sinusknutan – impulser till hjärtmuskeln så att den drar ihop sig och slappnar av i regelbunden takt. I de fall sinusknutan är skadad och inte fungerar som den ska slår hjärtat för långsamt, oregelbundet eller i värsta fall inte alls. Pacemakerns uppgift är att sända elektriska impulser till hjärtat så att det slår regelbundet. Det sker via en stimuleringselektrod som leds in i hjärtat.

Dagens pacemaker anpassar sig

De första decennierna kunde pacemakern bara hålla en fast puls, men sedan 1980-talet ökar den automatiskt frekvensen om patienten anstränger sig. Regleringen av hjärtrytmen har blivit allt mer effektiv i takt med att tekniken har förfinats och i dag har pacemakern förmåga att själv anpassa sig till den hjärtrytm varje patient behöver.

Opereras in med lokalbedövning

En pacemaker opereras in under huden vid nyckelbenet och stimuleringselektroden leds in i hjärtat genom en ven. Operationen görs med lokalbedövning.

Pacemakern genom tiderna

1930-tal - En amerikansk forskare utvecklar i samarbete med tyska Siemens & Halske en handvevad elektrisk apparatur som med viss framgång kunde användas vid hjärtstillestånd genom elektrisk stimulering med nålelektroder.

1952 - Amerikanen Paul Zoll uppfinner en stationär pacemaker som användes för behandling av hjärtstillestånd genom elektrisk stimulering med externa elektroder på bröstkorgen.

1957 - Norsk-amerikanen Earl Bakken utvecklar den första transistoriserade och batteridrivna pacemakern för hjärtstimulation via en implanterad kabel.

1958 - Rune Elmqvist utvecklar den implanterbara pacemakern och den 8 oktober opereras det första exemplaret in i en människa.

1980-tal - Pacemakern förfinas tekniskt och ökar automatiskt frekvensen om patienten anstränger sig.

2011 - Pacemakern kan anpassa sig till patientens individuella hjärtrytm, den kan synkronisera höger och vänster kammare vid hjärtsvikt och via en dator kan den kommunicera trådlöst med sjukvårdspersonal dygnet runt.

2015 - Den elektrodfria pacemakern introduceras. Den opereras in i höger kammare hos vissa patienter.

Uppdaterad: 21 mars 2023